torsdag 19 maj 2011

Roscioli!

Tiden går. Men vi går uppenbarligen inte lika fort som den.
Vart tar tiden vägen?
Kom vi hem från Italien för snart en månad sedan?
Var vi ens där?
Och hur svårt kan det vara att sammanfatta detta? Egentligen? 

Nåja. Ett välfyllt ostfack i kylskåpet, några inköpta vällagrade godbitar på vinfronten, och en fortfarande ouppackad väska - faktiskt, blir dom någonsin uppackade? - tjänar som någon sorts bevis på att så varit fallet.

Rom är ett bra ställe att vara på när våren och värmen gör sitt intåg på allvar. När körsbärsträden blommar. När uteserveringarna är ett givet alternativ. När glassen smakar som bäst. När du går några mil om dagen utan att svära allt för mycket.
Att Tibern sedan svämmar över och att det det första två dagarna regnar som om Dionysos, eller om det nu är Bacchus, har kissat på sig bortser vi från. Såklart. Två plus blir mer än två minus.

Vi har varit i Italien oräkneliga gånger, men märkligt nog aldrig i Rom tillsammans. Och på tu man hand, utan barn denna gång - Rom är gå-städernas gå-stad - kunna ta sig an staden är en förmån.

Rom kan antagligen sammanfattas med ett ord. Mat. Eller måltid då kanske. Någon skulle kanske påstå att det finns sevärdheter också och det är väl svårt att argumentera mot, men är det någonting som definierar staden och att turista där för oss så är det nog just måltiden.

Pandoras egen lilla restaurang, trångt men allt finns


En av det bästa måltider vi ätit åt vi på Roscioli. Basta. Roscioli är något så enkelt som en salumeria som håller slow-food köket i det upphöjda högsätet. Förutom ett antal matplatser inklämda i trång lokal i två smala våningar finns här en butik som är proppfull med allt du kan tänka dig, och mycket mer än så. Stjärnor hit och stjärnor dit, här står råvaran i centrum och håller denna råvara en nästan sjukt hög kvalitet - som den här gör  - så räcker det mycket långt. Här får ursprung och ursprungssmak sitt fulla svängrum. Ibland nästan löjligt enkelt och oförädlat. Några droppar olja där och lite peppar här räcker hela vägen till stjärnorna ibland.

En ricotta-ost direkt nedkommen från himmelen som någon sorts rejäl och gratis förrätt. Den påminner ingenting om all annan (i och för sig god) ricotta vi ätit innan. Lätt, porös och helt gräsigt örtig i sin framtoning.Som om den var direkt plockad från marken.
Sedan, ett fat - ett stort fat - av det bästa kallskurna en dödlig kan sätta i sig. Handkarvad San Daniele, märkvärdig och märkligt nötigt prosciutto från Siena. Mumsfilibaba.

Ett glas strålande mineralisk och syradriven Tocai Friulano (Volpi Pasini, Zuc di Volpe 2009) till skinkan och sedan till den bästa bucatini amatriciana vi ätit. Hedonistiskt stora bitar guanciale toppar anrättningen, den lufttorkade griskind som smakar som det bästa bacon - och får pancetta att framstå som något ganska så simpelt.

Ett glas av "husets" Barolo, en ännu mer strålande nyhet i form av Pianpolvore Riserva 2004 (redan början till fin mognad, fin typiskt doft, suverän framtonad nebbiolosmak med fin syra och helt utan märkbar tränärvaro) till köttfärsragun får oss att (mentalt) göra frivolter (gudbevare den Giacosa Riserva som har sin placering just på väggen där mina mentala frivolter utförs). Pianpolvere 2004 är en kanonbarolo och vi köper med oss ett par flaskor för en helt överkomlig peng.



Ost efteråt kanske, någon?
."Har ni möjligen Asiago Stravecchio".
"Jovisst, räcker det om den är lagrad sex år".

Tack och god-natt.

Och: Samlingen av vin här - på väggarna och i källaren - är makalös. Det är såklart inte billigt men inte heller märkvärdigt dyrt. Jag skulle nog drista mig att i förhållande till matminnet kalla det för ett "Fynd". Bord bör bokas i förväg. Det är trångt och mycket populärt. Servicen kan halta något ibland kanske ska sägas. Vid vårt andra försök att kapa ett bord dagen därpå avspisas vi utan några leenden. Men bara brödet, som inte behandlats med ett ord tills nu inser jag, är värt en rätt stor omväg och förlåter bara det allt .

Så, vänner, när ni är i Rom bokar ni bord här. Basta!

Ps.  2004 Tenuta Pianpolvere har sitt ursprung i Monforte d`Alba och handlas till 22,5€ på nätet - vilket måste ses som ett kap!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar