söndag 23 januari 2011

Jag och Jan

Ibland, där jag jobbar, råkar även en av vår samtids största satiriker jobba. I den akademiska världen är  "att jobba" och "vara på plats" inte riktigt samma sak. Så du märker honom knappt, om han sitter där - mycket ondskefullt observerande. Märks inte till skillnad från hans (och hans frus) alster alltså.  Hur det är med denna strip vet jag ej, men om jag är skyldig på något sätt, Redaktör Anders, så förlåt! Jag älskar ju byggvaror!




(Då länken till SVD inte funkar längre länkas här nu till Winepunker istället.)

tisdag 4 januari 2011

Strutsspaning

Håller med, strutsar och viner från svenska gårdar ska man nog allt passa sig för. Det här vill vi istället kunna köpa, gärna på plats. Suveränt att koka in julens grönkålen i, tillsammans med en massa vitlök och grädde.

söndag 2 januari 2011

Wine Intelligence - NSA Calling?

Det är kul med statistik. Bloggtjänsten Blogger ger statistik bland annat varifrån olika besökare kommer. Besökare? Jo, ni är snart - Fanfar! - nio till antalet. Totalt alltså, inget annat! (Här kan vi alltså med rätta säga "Ingen nämnd, ingen glömd")

Att namnge en blogg är inte så lätt. Allt annat än lätt faktiskt. Varje gång du hittar ett bra namn så visar det ju sig vid närmre eftertanke inte vara så bra. Alls. När du mycket nöjd kommer på ett namn du kan leva med som inte är upptaget, som FiniVini t.ex., inser du ju rätt snart att risken för att bli förpassad till bloggvärldens skuggor är stor (nåja, det är den nog hursomhelst).

Att döpa en blogg till Terroiristen i dessa tider, när inte bara TCA är ett stort hot, kan ha sina nackdelar. We know. Fast VinoTinto, som borde vara än värre, var ju å andra sidan redan upptaget. Hur det står till med "Boxvin" ids jag inte ens kolla. Någon måtta får det ändå vara.

Idag fick bloggen sin första utlandsbesökare. Fort Meade i Virginia har många datorer och en schysst bandbredd. Jag vet inte hur många där som är vinintresserade och kan svenska? Nåja, det här med Wine Intelligence kan bli en stor grej, det är vi säkra på.

Ps: Apropå det. Är det någon som vet vad Jack Bauer tycker om att dricka? Gevalia? Eller kanske en riktigt tung ekkanon, med taggtrådstaninner och noshörningar och allt, kan duga?

lördag 1 januari 2011

Helgviner

En viss mängd vin har passerat revy under helgerna. Sega förkylningar, som i något fall utvecklat sig till lunginflammation, har satt ned våra ambitioner något vad gäller mat och dryck i år. Men leva måste man ju.

Helgens bästa bubbel:

Alternativ julafton i år vad gällde mat och dryck. Skaldjur från Hallalen spelade förstafiolen och till detta diverse Champagne där Henriot 1996 drog vinnarstråt (i sällskap med bl a Bollinger La Grande Année 2000 som var alldeles för ung och knuten idag, men som säkert kan bli något stort om fem år eller så). Vinet visar sig med superb mogen doft, brödighet, aprikoser och stenfrukt. Champagne blir tyvärr aldrig billigt, men en dryg femhundring för detta måste ändå sägas vara ett fynd. Henriot visar sig lagom dekadent för tillfället, och alla dess fint balanserade mognadstoner gör att vinet tar slut i ett nafs. Egentligen alldeles för bra för att delas..
Henriot är ett hus jag håller högt. Att dessutom upptäcka att bolaget släppt ett större antal flaskor av årgångarna -96 och -98 (där -98 är ett kanske något svagare kort) får mig ju faktiskt att bli väldigt förlåtande mot monopolet, i varje fall här under misteln.
Kanoners! (+++) 

Helgens bästa röda:


Bäst är inte alltid störst



Le Vieux Donjon -08 är härligt rustik och riktigt, riktigt god och rund matbärjuice. Vi häller direkt från flaskan och vinet är gott från start, men blir bättre och bättre längs kvällen. En traditionell  C9F som lämnar inget att önska i förhållande till vad den faktiskt kostar (den sparkar också stjärt med den Janasse -08 som vi dricker samtidigt, betydligt enklare och outvecklad idag trots att denna fick två timmar i luft). Le Vieux Donjon sitter som handen i handsken till lavain, finolja och havssalt. En skön matta av garrigue gör att vi faller platt. En av de bästa Châteauneuf-du-Pape vi druckit på länge, långt från de förhatliga, överextraherade varianter vi råkat ut för på sistone härifrån. Julmumma på annat sätt. (två starka ++)

Helgens älg:

2007 Mas des Chiméres AOC Coteaux du Langudoc - Terrasses du Larzac



"Vad fan är det som händer" är det första jag säger, likt kriminallitteraturens Lars-Martin Johansson, när jag sniffar på vinet vid karaffering. Vinet som ju ska förtrolla med hallon och cassis och garrigue, och allt det där, beter ju sig inte alls som det ska. P spikar doften på en sekund - "det luktar ju som när pappa kommer hem med nyskjuten älg, med päls och slaktrester och allt!" Och det stämmer ju. En inte helt angenäm start på bekantskapen med detta vin. Dessa obstinata fransmän som spar svavlet till svordomar men inte till sitt vin.
Efter någon timme i karaff börjar vinet dock att bete sig bättre, även om ovationerna uteblir. Något är skumt här. Orent? TCA? Allt på en gång? Ingen aning men inte korrekt. Dag två kan vi eventuellt hitta några hallon och lite rosmarin. Men mer än en tumme bidde det inte denna gång, tyvärr. Tråkigt då vi gillade Guilhem Dardés "vanliga" Le Coteaux du Langudoc skarpt. (-) 


Helgens sötnos:

Malvasia delle lipari, Salina, Isola Eolie, Passito 2005, Hauner.

Ibland när tillfället gör sig så gillar vi ju sött. Klockrena aprikoser, honung, fläderblommor, mandarin, mandelmassa spetsad med någon droppe salubrin. En fräsch och välbalanserad upplevelse som piggar upp i vintermörkret. Att dricka utan tilltugg. Sånt här går hem hos oss! Skulle vilja ha fler. (++)

(Inte helt enkelt att få tag i men i Tyskland är det mesta möjligt)


Roberto Voerzios Langhe Nebbiolo var föga oväntad inte vår påse, eller - förlåt - ekplanka. Till skillnad från ovan benämnda Hauner. Den lokala garriguen växer vilt här hemma. 

Avstamp

Nytt år, nya uppgifter.

Varför i hela friden försöka sig på att skriva vinblogg när tiden ändå inte räcker till, till någonting? Ja, varför inte? Vi är ju människor?

Vårt vindrickande går i perioder, ibland mer, ibland mindre. Vi dricker nästan uteslutande vin från valda delar av Frankrike (södra!+svalodlad Syrah), Italien (stövelns bägge norra hörn!) och Tyskland. Något vi gärna vill förändra om vår smak vill likaså.

Vårt nyårslöfte detta år är att dricka mer slovakiskt vin, göra ett ärligt försök att ge oss an Nya Zeelands intressanta utbud av vin, och, framförallt, att sluta bestämma vad Systembolaget vill att vi ska köpa för viner här och nu med dess konstlade utbud. Med andra ord - vi ska så mycket som möjligt utnyttja alla de andra inköpskanaler som finns idag.

Ett avstamp är inget utan ett förstamp.
Kommer: jul- och nyårsviner.